Gao Xingjian, andarnas berg, människas bibel
J renard, bildjägaren, lyrik
f pessoa, djävulens timma, orons bok
n sarraute, gyllne frukter, tropismer
j saramago, ricardo reis dödsår, alla namnen
j borges, labyrinter
m duras, älskaren
a gidé,
r rolland, jean-christophe, förtrollade själen
le clezio
k hamsun, pan, sult
flaubert, hjärtats fostran
marcia calvacante
pinter
beckett
sarte, frihetens vägar
camus
tisdag 5 augusti 2008
onsdag 23 juli 2008
Inlägg om försvar för hederskulturen
Ett liberalt försvar för hederskulturen
När min hustru och jag sätter oss i tunnelbanevagnen mot Kungsholmen dråsar två tonårstjejer in och börjar babbla i mobiler tätt intill oss. Kläderna skyler det mest nödvändiga. Tuttarna tittar fram. Klockan är över midnatt och båda är berusade. De visar tydligt att de skiter i alla medpassagerare. Hustrun kniper ihop munnen och skakar långsamt på huvudet. Inte den vänliga cirkelgående skakningen man gör hemma i New Delhi som visar samförstånd utan hon visar öppet att de unga damernas uppförande och klädsel inte är ok. Not civilised.
Jag vet vad hon tycker. Hon är uppfostrad i indisk vänsterintellektuell medelklass, välutbildad sociolog och västerländskt orienterad efter år som skribent åt BBC, Unicef och numera åt Ericsson i Kista. Trots sin vana vid vår modernitet är hon kritisk till västerländsk individualism och slapp moral. Vad tycker jag om ungdomarnas slafs och sexanspelningar? Frihetlig svensk man född 1958, uppvuxen under anti-auktoritärt och sexliberalt 1970-tal, vad har jag med andras värderingar och livsval att göra som dessutom utspelar sig i det offentliga rummet? Kanske inget alls men min hustrus min går inte att tvätta bort. Denna essä ska försöka reda ut några tanketrådar bakom den svenska oviljan att svara alla de som flyttat hit och som gillar alla våra fina vägar och sjukhus men inte kan förlika sig med vår tystnad och tonåringarnas bröl.
VÄLFÄRDSSTATENS GRUND
Den moderna sekulära välfärdsstaten bygger på individuella fri- och rättigheter där kollektiva värderingar och moralsystem öppet kritiseras. Men en grund behövs för tillit och gemensamma åtaganden. Avvägningen mellan individens frihet och kollektivets krav ser helt naturligtvis annorlunda ut i väst än i öst, i Sverige än i Indien. Ett liberalt försvar för tolerans måste samtidigt respektera och tolerera åsikter som är konservativa och tom anti-liberala hävdar jag i fyra teser.
FYRA TESER
1. Majoriteten av världens befolkning lever mer traditionella liv utifrån etniska, kulturella eller geografiska gemenskaper snarare än individers rättigheter i en sekulär välfärdsstat.
2. Invandrare i Sverige kategoriseras ibland som fördomsfulla när de bemöter svensk mentalitet vad gäller barnuppfostran, ungdomar, klädstil, sexuella val, familjebildning, arbete och äldreomsorg.
3. Vad som bör ingå i mångfaldsbegreppet är en dialog och respekt. Denna dialog ska bygga på FN: s deklaration för mänskliga rättigheter, barnkonventionen och svensk lag – principer som så gott som alla som befinner sig i Sverige kan enas om.
4. Om svenska myndigheter någonsin ska kunna integrera invandrare måste de inse att man inte kan uppfostra vuxna människor som valt att komma hit men lyssna på dem och respektera deras åsikter så länge inga lagbrott begås.
HEDERSVÅLDSDEBATTEN
Vad som gör diskussionen svår är att svenska välmenande myndigheter och individer riskerar att marginalisera de invandrare som har traditionella konservativa värderingar från majoriteten svenskar. Farligast blir detta i diskussioner om hedersvåld och hederskulturer. En irakisk far som bestämmer att dottern inte alltid får gå vart som helst på kvällarna eller klä sig som svenska tonåringar och som inte respekteras i sin föräldraroll kan tvingas in i ett hörn. Där kan han med familjens och släktens hjälp låsa in, misshandla och i värsta fall även ta till vapen för att skydda sin heder, sharaf. Han kan ha åkt samma tunnelbana som vi gjorde och tvingats åse de ungas damernas dekolletage och undrat över de ungas brist på respekt för vuxna . Han kan ha kommit fram till slutsatsen att hans dotter inte ska stappla berusad runt i innerstan med stringtrosan synlig upp på ryggen utan någon bestämd tid att vara hemma.
Även svenska fäder och familjer kan komma fram till samma slutsats men de misstänkliggörs inte. Dessa stabila svenska hem har den isolerade invandrarfamiljen ha alltför svaga kontakter med. Vad invandrarfamiljen ser är unga på glid på stan, reklam med mycket naken hud, bimbon Paris Hilton och kopulerande dokusåpastjärnor. De drar slutsatsen att all svensk uppfostran är tygellös och därför behövs egna starka kulturella gränser. Den dialog som hade kunnat uppstå mellan svenska och utländska hem förbytts i två extrempositioner; olagligt hedersvåld hos invandrarna och tygellös hedonism hos svenskarna. Den utländska familjen får sällan reda på att även svenska familjer sätter gränser, tar fighter och har koll.
TVÅ LÄGER
I debatten om Fadimes död uppstod snabbt två läger; kulturförespråkare och kulturkritiker. De förra ansåg att det i vissa kulturer, t ex isolerade kurdiska byar, fanns en tradition av hedersvåld som förklarade Fadimes tragiska bortgång. Svenska mesiga myndigheter hade blundat för detta pga. misstanke om rasism. De hade låtit invandrarna själva lösa sina problem. Pela, Fadime m fl betalade priset för denna kulturrelativism. De senare kritiserade detta resonemang för rasism. De menade att individers handlande inte kan förklaras utifrån etniskt förenklade resonemang. Massoud Kamalis stolligheter blev i denna diskussion än värre än i hans avförda integrationsutredning. Men han hade en poäng.
Jag sträcker mig aldrig så långt som Kamali som menar att hedersvåld bara är tjafs bland några få tjejer. Men att han har rätt i att vi alltför lätt tar till misstankar om hedersvåld när moral hos familjefäder från Mellanöstern förs på tal. Denna moral bejakar demokrati och individuella rättigheter men förbehåller sig rätten att ha synpunkter på familjemedlemmarnas beteende och ibland även utdela sanktioner. I enlighet med Barnkonventionens artiklar 5 och 12 har föräldrar rätt att fostra sina barn liksom barnen har också rätt att uttrycka ”åsikter /…/ i förhållande till barnets ålder och mognad. Det finns alltså inget svart eller vitt utan en bedömning måste göras utifrån klokskap, kultur och erfarenhet.
Aga för barn och unga är naturligtvis uteslutet liksom alla olagliga frihetsinskränkningar. Vad som återstår är dialog och förhandlingar. Något som nyanlända föräldrar måste tränas i. Att de missinformeras av sina barn som talar bättre svenska är tyvärr inte ovanligt. Barnen kan säga till Bapu och Amma hemma i Fittja att i Sverige får barnen bestämma – annars kommer soc, skolkuratorn, Bris, BO och barnen kan tas ifrån dem. . Familjens sanktionsbeslut om utegångsförbud, mobilbeslag och andra regler kan då väga lätt. Våldet kan då ligga nära om föräldrarna känner sig maktlösa.
LIBERALT TVÅNG
Min ingång i hedersdiskussionen är att det finns goda sidor av heder, familjer och kollektiva värderingar. Den ovilja att ingripa som svenska myndigheter anklagades 2001 efter Fadime för är i grunden rätt. Familjer får och ska uppfostra sina barn och så länge inte barnen far illa är de familjens ansvar. Tyvärr har hedersvåldsdebatten lett till en motsatt reaktion som i grunden tvingar invandrarfamiljer in i en svensk förment universell värdegemenskap på ett respektlöst sätt. Denna liberala universalism är alltför omfattande enligt mig.
Att tvinga på någon liberala värderingar är en paradox. Obligatoriska gynundersökningar av alla högstadieflickor och förbud mot slöja för 15 års ålder är förslag från vår integrationsminister Nyamko Sabuni. Den ”Dialog om förstärkt gemensam värdegrund” som hon initierat syftar också till att finna en väg till de i hennes termer ”intoleranta fundamentalisterna” men hon verkar ha lösningen klar utan särskilt mycket dialog med de hon vill samtala:
”Kamp mot intolerans
Min vision är ett tolerant och humant samhälle. Ett samhälle präglat av mångfald och respekt för olikheter. Där människor möts med respekt för sin särart, inte med misstroende och fientlighet. För att detta ska uppnås är det viktigt med en gemensam förståelse för värdegrunden. Om vi värnar mångfalden som ett av de värden vi har att försvara så blir det oundvikligt att vi också måste föra samtal om den gemensamma värdegrunden. Mångfald är bra, men all mångfald är inte bra och det måste sägas.
Det handlar inte om en civilisationernas eller religionernas kamp. Det handlar om en gemensam kamp mot fundamentalism och intolerans, för demokrati och mänskliga rättigheter. För en gemensam värdegrund, för vår gemensamma framtid”.
Detta är en minister som säger - Anpassa er eller stick. Hennes kollega Jan Björklund vill förstärka simundervisningen särskilt för muslimska flickor. Detta innebär att pådyvla universella politiskt motiverade värderingar inom det privata området. Att kunna simma kan ses en privatsak och simtvång kan inte vara ett kriterium på grundskoleexamen.
MULTIKULTURALISMENS TILLBAKAGÅNG
Vi kan idag se en offensiv i väst för att hårdare införa liberala värderingar och livsmönster. Väst vill tydligare hävda öppenhet, tolerans och individualism. Problemet är att denna öppenhet och tolerans inte tillåter avvikelser och åsikter som öppet ifrågasätter liberalismen. Frågan om den tolerante ska tolerera den intolerante handlar om hur välfärdsstatens sekulära universalism ska hantera etniskt kollektiva och/ eller religiöst traditionella värderingar som står i strid med liberal individualism. Detta bör göras utan att toleransens metoder slår över i en intolerant repression som kan uppfattas som majoritetskulturens ”kulturella dominans”, eller rakare sagt på engelska, ”cultural imperialism” (i Ekström och Gerholm, s.134). Vi måste finna en ny moralisk diplomati som inte väjer för det svåra:
”Först när vi hittat eller konstruerat en gemensam normativ grund kan vi också på allvar börja kritisera varandra. Och det kan man säga är förutsättningen för moralisk diplomati. Men det är på sätt och vis en speciell diplomati, eftersom vad den strävar efter är möjligheten till oenighet och genuin konflikt. Vi vill med hela vårt känsloliv kunna kritisera andra kulturers moral, åtminstone i särskilt allvarliga fall, samtidigt som vi förstår att vi inte kan rättfärdiga sådan kritik om vi inte hittar eller skapar en gemensam normativ grund ” (Egonsson, s. 221).
Multikulturalismen är på tillbakagång i Storbritannien, Holland och Frankrike. Slapphänthet och kulturrelativism ska bort. Skälet är att europeiska muslimer med sina ofta traditionella värderingar utmanar västerländsk liberalism och ses som hotfulla. Filosofen Will Kymlicka som stått upp för multikulturalismen sedan 1980-talet inser problemen men säger:
”It is precisely when immigrants are percieved as illegitimate, illiberal and burdensome that multiculturalism may be most needed. Without some pro-active policies to promote mutual understanding and respect, and to make immigrants feel comfortable within mainstream institutions, these factors could quickly lead to a situation of a racialiszed underclass. Standning in permanent opposition to the larger society ” (i Laden och Owen, s. 58).
Hur enkelt vore det inte att säga att man ska ta sedan dit man kommer. Men om seden är att vi svenskar inte bryr oss om hur grannen uppfostrar sina barn eller hur våra tonåringar klär sig och låter på natten i tunnelbanan, utan alla får göra ungefär som de vill kan ju den nyanlända invandrarfamiljen göra som de vill. Den första generationen väljer då en konservativ försiktig linje i det nya landet innan man vet mer om vilka konsekvenser de nya livsstilarna leder till. De gör de rätt i för det är ett märkligt land de kommit till.
SVERIGE UNIKT LAND
I den globala undersökningen World Values Survey (WVS) finns en karta med två axlar; en som mäter traditionella visavi sekulära värden, en som mäter överlevnadsvärden visavi emancipatoriska frihetsvärden.
Längst upp i det övre högra hörnet finns Sverige. ”Svenskarna kännetecknas av den mest atypiska och avvikande värderingsprofilen av alla. Inget annat folk visar så långt avstånd till vad som kan sägas vara ett medelvärde för samtliga av de länder som beskrivs på kulturatlasen ” (Pettersson och Esmer, s. 18). Undersökningen visar att vår extremposition samvarierar med hög levnadsstandard och på sjätte plats inom FN:s Human Development index.
Vår unika position är naturlig för oss men märklig för större delen av jordens befolkning, inklusive f.d. jugoslaver, greker och italienare. Kan ett liberalt land tillåta konservativa värderingar utan att standard och höga position inom FN:s mätning riskeras ? Måste vi ha en total uppslutning kring individuella frihetssträvanden för att hålla oss kvar? Det är en öppen fråga. Möjligen skulle staden New York och Israel vara ett bra exempel på hög levnadsstandard och stor individuell frihet inklusive tolerans för religiöst konservativa grupper men ligger utanför denna essä. Vad undersökningen dock visar oss är att vi svenskar kan vinna på att vara mindre självsäkra och dogmatiska i vår sekulära fundamentalism och inse att vi kan ha något att lära av andra befolkningsgrupper. Visst ska svenska lagar gälla i Sverige men vad kulturmönster och moral i detta land kan vara är en sak för diskussion, förhandlingar och privatmoral.
VITA KVINNOR RÄDDAR BRUNA FLICKOR
Den svenska grundskolans läroplan (Lpo94) hävdar att ”elever ska utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet” samtidigt som värden som individens frihet, solidaritet med svaga, jämställdhet osv. ska respekteras. Lärarna ges ingen vägledning i prioritering mellan de universella individuella värdena och att respektera kulturell mångfald. Men om ingen hjälper förmodat stackars hunsade invandrarflickor så finns ofta engagerade svenska kvinnliga lärare som självutnämnda feministiska räddare. De sätter igång med att värna om flickornas frihet. Gör de rätt ? Sakligt sätt har de all rätt att ha synpunkter på hur sina elever behandlas men det är inte deras sak att ingripa.
De indiska feministiska post-koloniala kulturteoretikerna Uma Narayan och Gayatri Spivak betecknar processen i termer av ” white (wo)men rescuing brown women from brown men”- en slags feministisk imperialism. I likhet med de indiska feministerna så anser jag att invandrarkvinnors och männens frigörelse måste vara deras eget verk. Det finns många sådana välvilliga nätverk av invandrarkvinnor – ocn några få manliga - som ärligt vill stödja invandrarflickors frigörelsesträvanden – Glöm aldrig Fadime och Pela, Elektra, Sharafs hjältar, Terrafem osv - och mitt inlägg syftar inte till att raljera över deras arbete. Jag har själv arbetar på Fryshuset som driver Elektra och Sharafs hjältar. Andra goda exempel ges av i sociologen Hedvig Ekerwalds intervjubok.
FOSTRA GODA DYGDER GEMENSAMT
Som skolledare i Tensta 2004- 2005 blev jag både bespottad och fick mat kastad på mig. Enligt resonemanget ovan skulle detta bero på den svenska skolans ovilja att uppfostra elever och frånvaron av resurser att göra det hos de föräldrar som inte orkat hävda sin egen uppfostran, i dessa fall utifrån somalisk och turkisk moral. Främst är naturligtvis elevernas uppförande ett ansvar för dem själva – något som varken skola eller familj kan rå för.
Att fostra odågor som dessa kräver att respekt för andra inövas tidigt, ofta och med fast hand. Respekt, tolerans, omdöme etc är individuella dygder som även ett liberalt samhälle måste skapa hos sina medborgare. En öppen välfungerande liberal stat beror enligt såväl liberalismens lärofader JS Mill som svensken J. A. Gripenstedt på att medborgerliga dygder finns och utvecklas hos befolkningen. Individer befinner sig alltid i ett socialt sammanhang och utifrån dem kan fri- och rättigheter fostras och blomstra. Vår integrationsminister Sabuni tillstår detta till skillnad från tygellösa tonåringar och tyvärr deras föräldrar. Men hon vill inte respektera den privata sfären för familjeangelägenheter utan vill till priset av ett tvång till frihet göra alla utlandsfödda till supportrar för en unik postmodern individualism. Inte konstigt att svenska muslimer uppmanas rösta på kristdemokraterna. Att vinna över moderata muslimer är inte så svårt för de är redan för demokrati och mänskliga rättigheter.
MODERATA MUSLIMER
Mohammad Fazlhashemi, idéhistoriker i Umeå, hävdar att det finns inget samband mellan stöd för demokrati och mänskliga rättigheter å ena sidan, och stark religiositet å den andra. En annan undersökning inom WVS visar att stora grupper av muslimer stödjer demokrati. Störst stöd för demokrati finns i Egypten och Bangladesh (98 % ) följt av Marocko (96), Jordanien och Turkiet (90), Algeriet (88), Irak (85), Saudiarabien (74), Indonesien (71) och Iran (70). Jämförande stöd för demokrati i Sverige är 94 %. Detta stöd finns alltså i muslimska länder där 90 % anser att religionen är mycket viktig. I Sverige hyser cirka 11 % samma uppfattning.
Att även sharialagar måste reformeras för att inte kränka mänskliga rättigheter anser en grupp nytänkande islamska lärda enligt Fazlhashemi. ”De muslimska nytänkarna väljer harmonisering i stället för avvisande. De anser att muslimer kan ta del av Västerlandets tankegods, demokrati och respekten för mänskliga rättigheter. De vill framställa islam som en progressiv, dynamisk och rationell religion som är relevant för ett modernt liv som kan ligga till grund för en modern muslimsk identitet”. Det går alltså att föra en respektfull dialog med muslimer och andra nya svenskar även om det finns motsättningar vilket en historia från Pakistan 1984 avslutningsvis bekräftar.
Jag reste då med ett ånglok från brittisk kolonialtid från den iranska gränsstaden Zahedan till Quetta i Pakistan. Jag och min kvinnliga reskamrat lade oss tillrätta bland britsarna. Snart var diskussionen igång mellan oss och alla skäggiga och beslöjade medresenärer om öst och väst, för- och nackdelar. De bjöd på té och kakor, trugade på oss dadlar och beundrade vårt mod att bege oss som turister via Iran till Indien i krigstid och efter politikerattentat.
Men vårt samtal hamnade sist till något de hört talas om: Ålderdomshem.
– Det kan väl ändå inte vara sant att ni lämnar era föräldrar att dö ensamma på institutioner? Vi hävdade att det var frivilligt att hamna där och att individer befriades på detta sätt. Barn som gamla. De skakade misstroget på huvudet. Vår västerländska överlägsenhet verkade plötsligt bortblåst. Nu bor min hustru från samma kulturkrets här och även hon ruskar på skallen. Vad säger vi till dem ? Vad säger liberalismen ?
Jan Sjunnesson Rao,
Medlem i folkpartiet liberalerna, chef för Internationellt kulturcentrum vid Studieförbundet Vuxenskolan (åsikterna i artikeln representerar inte IKC- SV )
Källor:
Svenska tabun. KO. Arnstberg. 2007
Medborgaren, liberalismen och det öppna välfärdssamhället. H. Bergquist, Liberal debatt
5-6/2007
Om det politiskt korrekta. D. Egonsson, 2007
Leva sitt liv med familjen i behåll. H. Ekerwald. 2004
Orienten i Sverige, Red S. Ekström och L. Gerholm 2006
Koranen i vår tid. M. Fazlhashemi, Dagens Nyheter 020707
Mångkulturellt medborgarskap. W. Kymlicka. 1999
Multiculturalism and political theory. Red. A.S. Laden och D. Owen
Mångkulturalism- kvinnor i kläm ? Red. S. Moller Okin. 2002
Dislocating cultures. Identities, traditions and third-world feminism. U. Narayan 1997
Varning för sekulär fundamentalism. M. Nordfors, Liberal debatt 2/2008
Vilka är annorlunda ? Om invandrares möte med svensk kultur. T. Pettersson och Y. Esmer. 2005
Regeringen initierar dialog om förstärkt värdegrund. N. Sabuni, Regeringskansliet, www.regeringen.se/sb/d/10100/a/95861
www.worldvaluessurvey.org
När min hustru och jag sätter oss i tunnelbanevagnen mot Kungsholmen dråsar två tonårstjejer in och börjar babbla i mobiler tätt intill oss. Kläderna skyler det mest nödvändiga. Tuttarna tittar fram. Klockan är över midnatt och båda är berusade. De visar tydligt att de skiter i alla medpassagerare. Hustrun kniper ihop munnen och skakar långsamt på huvudet. Inte den vänliga cirkelgående skakningen man gör hemma i New Delhi som visar samförstånd utan hon visar öppet att de unga damernas uppförande och klädsel inte är ok. Not civilised.
Jag vet vad hon tycker. Hon är uppfostrad i indisk vänsterintellektuell medelklass, välutbildad sociolog och västerländskt orienterad efter år som skribent åt BBC, Unicef och numera åt Ericsson i Kista. Trots sin vana vid vår modernitet är hon kritisk till västerländsk individualism och slapp moral. Vad tycker jag om ungdomarnas slafs och sexanspelningar? Frihetlig svensk man född 1958, uppvuxen under anti-auktoritärt och sexliberalt 1970-tal, vad har jag med andras värderingar och livsval att göra som dessutom utspelar sig i det offentliga rummet? Kanske inget alls men min hustrus min går inte att tvätta bort. Denna essä ska försöka reda ut några tanketrådar bakom den svenska oviljan att svara alla de som flyttat hit och som gillar alla våra fina vägar och sjukhus men inte kan förlika sig med vår tystnad och tonåringarnas bröl.
VÄLFÄRDSSTATENS GRUND
Den moderna sekulära välfärdsstaten bygger på individuella fri- och rättigheter där kollektiva värderingar och moralsystem öppet kritiseras. Men en grund behövs för tillit och gemensamma åtaganden. Avvägningen mellan individens frihet och kollektivets krav ser helt naturligtvis annorlunda ut i väst än i öst, i Sverige än i Indien. Ett liberalt försvar för tolerans måste samtidigt respektera och tolerera åsikter som är konservativa och tom anti-liberala hävdar jag i fyra teser.
FYRA TESER
1. Majoriteten av världens befolkning lever mer traditionella liv utifrån etniska, kulturella eller geografiska gemenskaper snarare än individers rättigheter i en sekulär välfärdsstat.
2. Invandrare i Sverige kategoriseras ibland som fördomsfulla när de bemöter svensk mentalitet vad gäller barnuppfostran, ungdomar, klädstil, sexuella val, familjebildning, arbete och äldreomsorg.
3. Vad som bör ingå i mångfaldsbegreppet är en dialog och respekt. Denna dialog ska bygga på FN: s deklaration för mänskliga rättigheter, barnkonventionen och svensk lag – principer som så gott som alla som befinner sig i Sverige kan enas om.
4. Om svenska myndigheter någonsin ska kunna integrera invandrare måste de inse att man inte kan uppfostra vuxna människor som valt att komma hit men lyssna på dem och respektera deras åsikter så länge inga lagbrott begås.
HEDERSVÅLDSDEBATTEN
Vad som gör diskussionen svår är att svenska välmenande myndigheter och individer riskerar att marginalisera de invandrare som har traditionella konservativa värderingar från majoriteten svenskar. Farligast blir detta i diskussioner om hedersvåld och hederskulturer. En irakisk far som bestämmer att dottern inte alltid får gå vart som helst på kvällarna eller klä sig som svenska tonåringar och som inte respekteras i sin föräldraroll kan tvingas in i ett hörn. Där kan han med familjens och släktens hjälp låsa in, misshandla och i värsta fall även ta till vapen för att skydda sin heder, sharaf. Han kan ha åkt samma tunnelbana som vi gjorde och tvingats åse de ungas damernas dekolletage och undrat över de ungas brist på respekt för vuxna . Han kan ha kommit fram till slutsatsen att hans dotter inte ska stappla berusad runt i innerstan med stringtrosan synlig upp på ryggen utan någon bestämd tid att vara hemma.
Även svenska fäder och familjer kan komma fram till samma slutsats men de misstänkliggörs inte. Dessa stabila svenska hem har den isolerade invandrarfamiljen ha alltför svaga kontakter med. Vad invandrarfamiljen ser är unga på glid på stan, reklam med mycket naken hud, bimbon Paris Hilton och kopulerande dokusåpastjärnor. De drar slutsatsen att all svensk uppfostran är tygellös och därför behövs egna starka kulturella gränser. Den dialog som hade kunnat uppstå mellan svenska och utländska hem förbytts i två extrempositioner; olagligt hedersvåld hos invandrarna och tygellös hedonism hos svenskarna. Den utländska familjen får sällan reda på att även svenska familjer sätter gränser, tar fighter och har koll.
TVÅ LÄGER
I debatten om Fadimes död uppstod snabbt två läger; kulturförespråkare och kulturkritiker. De förra ansåg att det i vissa kulturer, t ex isolerade kurdiska byar, fanns en tradition av hedersvåld som förklarade Fadimes tragiska bortgång. Svenska mesiga myndigheter hade blundat för detta pga. misstanke om rasism. De hade låtit invandrarna själva lösa sina problem. Pela, Fadime m fl betalade priset för denna kulturrelativism. De senare kritiserade detta resonemang för rasism. De menade att individers handlande inte kan förklaras utifrån etniskt förenklade resonemang. Massoud Kamalis stolligheter blev i denna diskussion än värre än i hans avförda integrationsutredning. Men han hade en poäng.
Jag sträcker mig aldrig så långt som Kamali som menar att hedersvåld bara är tjafs bland några få tjejer. Men att han har rätt i att vi alltför lätt tar till misstankar om hedersvåld när moral hos familjefäder från Mellanöstern förs på tal. Denna moral bejakar demokrati och individuella rättigheter men förbehåller sig rätten att ha synpunkter på familjemedlemmarnas beteende och ibland även utdela sanktioner. I enlighet med Barnkonventionens artiklar 5 och 12 har föräldrar rätt att fostra sina barn liksom barnen har också rätt att uttrycka ”åsikter /…/ i förhållande till barnets ålder och mognad. Det finns alltså inget svart eller vitt utan en bedömning måste göras utifrån klokskap, kultur och erfarenhet.
Aga för barn och unga är naturligtvis uteslutet liksom alla olagliga frihetsinskränkningar. Vad som återstår är dialog och förhandlingar. Något som nyanlända föräldrar måste tränas i. Att de missinformeras av sina barn som talar bättre svenska är tyvärr inte ovanligt. Barnen kan säga till Bapu och Amma hemma i Fittja att i Sverige får barnen bestämma – annars kommer soc, skolkuratorn, Bris, BO och barnen kan tas ifrån dem. . Familjens sanktionsbeslut om utegångsförbud, mobilbeslag och andra regler kan då väga lätt. Våldet kan då ligga nära om föräldrarna känner sig maktlösa.
LIBERALT TVÅNG
Min ingång i hedersdiskussionen är att det finns goda sidor av heder, familjer och kollektiva värderingar. Den ovilja att ingripa som svenska myndigheter anklagades 2001 efter Fadime för är i grunden rätt. Familjer får och ska uppfostra sina barn och så länge inte barnen far illa är de familjens ansvar. Tyvärr har hedersvåldsdebatten lett till en motsatt reaktion som i grunden tvingar invandrarfamiljer in i en svensk förment universell värdegemenskap på ett respektlöst sätt. Denna liberala universalism är alltför omfattande enligt mig.
Att tvinga på någon liberala värderingar är en paradox. Obligatoriska gynundersökningar av alla högstadieflickor och förbud mot slöja för 15 års ålder är förslag från vår integrationsminister Nyamko Sabuni. Den ”Dialog om förstärkt gemensam värdegrund” som hon initierat syftar också till att finna en väg till de i hennes termer ”intoleranta fundamentalisterna” men hon verkar ha lösningen klar utan särskilt mycket dialog med de hon vill samtala:
”Kamp mot intolerans
Min vision är ett tolerant och humant samhälle. Ett samhälle präglat av mångfald och respekt för olikheter. Där människor möts med respekt för sin särart, inte med misstroende och fientlighet. För att detta ska uppnås är det viktigt med en gemensam förståelse för värdegrunden. Om vi värnar mångfalden som ett av de värden vi har att försvara så blir det oundvikligt att vi också måste föra samtal om den gemensamma värdegrunden. Mångfald är bra, men all mångfald är inte bra och det måste sägas.
Det handlar inte om en civilisationernas eller religionernas kamp. Det handlar om en gemensam kamp mot fundamentalism och intolerans, för demokrati och mänskliga rättigheter. För en gemensam värdegrund, för vår gemensamma framtid”.
Detta är en minister som säger - Anpassa er eller stick. Hennes kollega Jan Björklund vill förstärka simundervisningen särskilt för muslimska flickor. Detta innebär att pådyvla universella politiskt motiverade värderingar inom det privata området. Att kunna simma kan ses en privatsak och simtvång kan inte vara ett kriterium på grundskoleexamen.
MULTIKULTURALISMENS TILLBAKAGÅNG
Vi kan idag se en offensiv i väst för att hårdare införa liberala värderingar och livsmönster. Väst vill tydligare hävda öppenhet, tolerans och individualism. Problemet är att denna öppenhet och tolerans inte tillåter avvikelser och åsikter som öppet ifrågasätter liberalismen. Frågan om den tolerante ska tolerera den intolerante handlar om hur välfärdsstatens sekulära universalism ska hantera etniskt kollektiva och/ eller religiöst traditionella värderingar som står i strid med liberal individualism. Detta bör göras utan att toleransens metoder slår över i en intolerant repression som kan uppfattas som majoritetskulturens ”kulturella dominans”, eller rakare sagt på engelska, ”cultural imperialism” (i Ekström och Gerholm, s.134). Vi måste finna en ny moralisk diplomati som inte väjer för det svåra:
”Först när vi hittat eller konstruerat en gemensam normativ grund kan vi också på allvar börja kritisera varandra. Och det kan man säga är förutsättningen för moralisk diplomati. Men det är på sätt och vis en speciell diplomati, eftersom vad den strävar efter är möjligheten till oenighet och genuin konflikt. Vi vill med hela vårt känsloliv kunna kritisera andra kulturers moral, åtminstone i särskilt allvarliga fall, samtidigt som vi förstår att vi inte kan rättfärdiga sådan kritik om vi inte hittar eller skapar en gemensam normativ grund ” (Egonsson, s. 221).
Multikulturalismen är på tillbakagång i Storbritannien, Holland och Frankrike. Slapphänthet och kulturrelativism ska bort. Skälet är att europeiska muslimer med sina ofta traditionella värderingar utmanar västerländsk liberalism och ses som hotfulla. Filosofen Will Kymlicka som stått upp för multikulturalismen sedan 1980-talet inser problemen men säger:
”It is precisely when immigrants are percieved as illegitimate, illiberal and burdensome that multiculturalism may be most needed. Without some pro-active policies to promote mutual understanding and respect, and to make immigrants feel comfortable within mainstream institutions, these factors could quickly lead to a situation of a racialiszed underclass. Standning in permanent opposition to the larger society ” (i Laden och Owen, s. 58).
Hur enkelt vore det inte att säga att man ska ta sedan dit man kommer. Men om seden är att vi svenskar inte bryr oss om hur grannen uppfostrar sina barn eller hur våra tonåringar klär sig och låter på natten i tunnelbanan, utan alla får göra ungefär som de vill kan ju den nyanlända invandrarfamiljen göra som de vill. Den första generationen väljer då en konservativ försiktig linje i det nya landet innan man vet mer om vilka konsekvenser de nya livsstilarna leder till. De gör de rätt i för det är ett märkligt land de kommit till.
SVERIGE UNIKT LAND
I den globala undersökningen World Values Survey (WVS) finns en karta med två axlar; en som mäter traditionella visavi sekulära värden, en som mäter överlevnadsvärden visavi emancipatoriska frihetsvärden.
Längst upp i det övre högra hörnet finns Sverige. ”Svenskarna kännetecknas av den mest atypiska och avvikande värderingsprofilen av alla. Inget annat folk visar så långt avstånd till vad som kan sägas vara ett medelvärde för samtliga av de länder som beskrivs på kulturatlasen ” (Pettersson och Esmer, s. 18). Undersökningen visar att vår extremposition samvarierar med hög levnadsstandard och på sjätte plats inom FN:s Human Development index.
Vår unika position är naturlig för oss men märklig för större delen av jordens befolkning, inklusive f.d. jugoslaver, greker och italienare. Kan ett liberalt land tillåta konservativa värderingar utan att standard och höga position inom FN:s mätning riskeras ? Måste vi ha en total uppslutning kring individuella frihetssträvanden för att hålla oss kvar? Det är en öppen fråga. Möjligen skulle staden New York och Israel vara ett bra exempel på hög levnadsstandard och stor individuell frihet inklusive tolerans för religiöst konservativa grupper men ligger utanför denna essä. Vad undersökningen dock visar oss är att vi svenskar kan vinna på att vara mindre självsäkra och dogmatiska i vår sekulära fundamentalism och inse att vi kan ha något att lära av andra befolkningsgrupper. Visst ska svenska lagar gälla i Sverige men vad kulturmönster och moral i detta land kan vara är en sak för diskussion, förhandlingar och privatmoral.
VITA KVINNOR RÄDDAR BRUNA FLICKOR
Den svenska grundskolans läroplan (Lpo94) hävdar att ”elever ska utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet” samtidigt som värden som individens frihet, solidaritet med svaga, jämställdhet osv. ska respekteras. Lärarna ges ingen vägledning i prioritering mellan de universella individuella värdena och att respektera kulturell mångfald. Men om ingen hjälper förmodat stackars hunsade invandrarflickor så finns ofta engagerade svenska kvinnliga lärare som självutnämnda feministiska räddare. De sätter igång med att värna om flickornas frihet. Gör de rätt ? Sakligt sätt har de all rätt att ha synpunkter på hur sina elever behandlas men det är inte deras sak att ingripa.
De indiska feministiska post-koloniala kulturteoretikerna Uma Narayan och Gayatri Spivak betecknar processen i termer av ” white (wo)men rescuing brown women from brown men”- en slags feministisk imperialism. I likhet med de indiska feministerna så anser jag att invandrarkvinnors och männens frigörelse måste vara deras eget verk. Det finns många sådana välvilliga nätverk av invandrarkvinnor – ocn några få manliga - som ärligt vill stödja invandrarflickors frigörelsesträvanden – Glöm aldrig Fadime och Pela, Elektra, Sharafs hjältar, Terrafem osv - och mitt inlägg syftar inte till att raljera över deras arbete. Jag har själv arbetar på Fryshuset som driver Elektra och Sharafs hjältar. Andra goda exempel ges av i sociologen Hedvig Ekerwalds intervjubok.
FOSTRA GODA DYGDER GEMENSAMT
Som skolledare i Tensta 2004- 2005 blev jag både bespottad och fick mat kastad på mig. Enligt resonemanget ovan skulle detta bero på den svenska skolans ovilja att uppfostra elever och frånvaron av resurser att göra det hos de föräldrar som inte orkat hävda sin egen uppfostran, i dessa fall utifrån somalisk och turkisk moral. Främst är naturligtvis elevernas uppförande ett ansvar för dem själva – något som varken skola eller familj kan rå för.
Att fostra odågor som dessa kräver att respekt för andra inövas tidigt, ofta och med fast hand. Respekt, tolerans, omdöme etc är individuella dygder som även ett liberalt samhälle måste skapa hos sina medborgare. En öppen välfungerande liberal stat beror enligt såväl liberalismens lärofader JS Mill som svensken J. A. Gripenstedt på att medborgerliga dygder finns och utvecklas hos befolkningen. Individer befinner sig alltid i ett socialt sammanhang och utifrån dem kan fri- och rättigheter fostras och blomstra. Vår integrationsminister Sabuni tillstår detta till skillnad från tygellösa tonåringar och tyvärr deras föräldrar. Men hon vill inte respektera den privata sfären för familjeangelägenheter utan vill till priset av ett tvång till frihet göra alla utlandsfödda till supportrar för en unik postmodern individualism. Inte konstigt att svenska muslimer uppmanas rösta på kristdemokraterna. Att vinna över moderata muslimer är inte så svårt för de är redan för demokrati och mänskliga rättigheter.
MODERATA MUSLIMER
Mohammad Fazlhashemi, idéhistoriker i Umeå, hävdar att det finns inget samband mellan stöd för demokrati och mänskliga rättigheter å ena sidan, och stark religiositet å den andra. En annan undersökning inom WVS visar att stora grupper av muslimer stödjer demokrati. Störst stöd för demokrati finns i Egypten och Bangladesh (98 % ) följt av Marocko (96), Jordanien och Turkiet (90), Algeriet (88), Irak (85), Saudiarabien (74), Indonesien (71) och Iran (70). Jämförande stöd för demokrati i Sverige är 94 %. Detta stöd finns alltså i muslimska länder där 90 % anser att religionen är mycket viktig. I Sverige hyser cirka 11 % samma uppfattning.
Att även sharialagar måste reformeras för att inte kränka mänskliga rättigheter anser en grupp nytänkande islamska lärda enligt Fazlhashemi. ”De muslimska nytänkarna väljer harmonisering i stället för avvisande. De anser att muslimer kan ta del av Västerlandets tankegods, demokrati och respekten för mänskliga rättigheter. De vill framställa islam som en progressiv, dynamisk och rationell religion som är relevant för ett modernt liv som kan ligga till grund för en modern muslimsk identitet”. Det går alltså att föra en respektfull dialog med muslimer och andra nya svenskar även om det finns motsättningar vilket en historia från Pakistan 1984 avslutningsvis bekräftar.
Jag reste då med ett ånglok från brittisk kolonialtid från den iranska gränsstaden Zahedan till Quetta i Pakistan. Jag och min kvinnliga reskamrat lade oss tillrätta bland britsarna. Snart var diskussionen igång mellan oss och alla skäggiga och beslöjade medresenärer om öst och väst, för- och nackdelar. De bjöd på té och kakor, trugade på oss dadlar och beundrade vårt mod att bege oss som turister via Iran till Indien i krigstid och efter politikerattentat.
Men vårt samtal hamnade sist till något de hört talas om: Ålderdomshem.
– Det kan väl ändå inte vara sant att ni lämnar era föräldrar att dö ensamma på institutioner? Vi hävdade att det var frivilligt att hamna där och att individer befriades på detta sätt. Barn som gamla. De skakade misstroget på huvudet. Vår västerländska överlägsenhet verkade plötsligt bortblåst. Nu bor min hustru från samma kulturkrets här och även hon ruskar på skallen. Vad säger vi till dem ? Vad säger liberalismen ?
Jan Sjunnesson Rao,
Medlem i folkpartiet liberalerna, chef för Internationellt kulturcentrum vid Studieförbundet Vuxenskolan (åsikterna i artikeln representerar inte IKC- SV )
Källor:
Svenska tabun. KO. Arnstberg. 2007
Medborgaren, liberalismen och det öppna välfärdssamhället. H. Bergquist, Liberal debatt
5-6/2007
Om det politiskt korrekta. D. Egonsson, 2007
Leva sitt liv med familjen i behåll. H. Ekerwald. 2004
Orienten i Sverige, Red S. Ekström och L. Gerholm 2006
Koranen i vår tid. M. Fazlhashemi, Dagens Nyheter 020707
Mångkulturellt medborgarskap. W. Kymlicka. 1999
Multiculturalism and political theory. Red. A.S. Laden och D. Owen
Mångkulturalism- kvinnor i kläm ? Red. S. Moller Okin. 2002
Dislocating cultures. Identities, traditions and third-world feminism. U. Narayan 1997
Varning för sekulär fundamentalism. M. Nordfors, Liberal debatt 2/2008
Vilka är annorlunda ? Om invandrares möte med svensk kultur. T. Pettersson och Y. Esmer. 2005
Regeringen initierar dialog om förstärkt värdegrund. N. Sabuni, Regeringskansliet, www.regeringen.se/sb/d/10100/a/95861
www.worldvaluessurvey.org
onsdag 12 mars 2008
Stefan Jonssons sista strid
Han är glad idag stefan jonsson , dn redaktören, för han fick in sin vinkel så fint i en krönika om offer för kommunismen. Tyvärr så går det att läsa hans text som att ideologi aldrig spelar ngn roll för offren, vare sig den är kommnistisk eller nazistisk. Efter samtal med Forum för levande historia (FFLH) vars öppande av utställningen i måndags tolkats av stefan Jonsson blir jag än mer förvirrad. det verkar som att kommunismen har fått en bättre nehandling för att den i princip är god medan nazismen i princip är ond. Hmm. 1933 röstade en majoritet tyskar fram hitler, medan lenin tog makten vid en statskupp 1917. Var tyskarna onda men i majoritet, och ryssarna goda men i minoritet ? Är detta relevant ? Kanske inte men FFLH är fel ute när man inte klarar av att hålla rågång mot totalitära ideologier. Att sedan människor begår brott i dessas namn borde vara självklart. Deras pressekreterare hänvisar till vissa forskare. Ja det finns en forskare för varje åsikt och att bara använda vissa perspektiv är inte bra tänkt.
lördag 8 mars 2008
onsdag 5 mars 2008
3 metafilosofiska varianter
Personer som läst filosofi på allvar och gått in för det kan efter några decennier tycka att de kanske borde klara sig utan att filosofera. Men de kan inte låta vanliga mänskor råda en till det utan det ska vara en annan filosof, som i sin tur har byggt en metafilosofi för det syftet. Jag har stött på 2 exempel.
Richard Rorty ( som i sin tur bygger på W James, J Dewey och den senare Wittgenstein)
Nagarjuna (som sägs bygga på den ursprungliga Buddhans högre lära om tomhet och vars nutida agnostiske apostel är Stephen Bathchelor, se länk till höger).
Ett 3e exempel kan vara den antika skeptikerna som jag vet mindre om.
Filosofi i dessa varianter blir en terapi för teoritrötta och inget man vill börja med som ung filosofistudent. Ändå gjorde jag det och vill nu ha en filosofi som tar tänkandet på allvar, inte undfly det. Men motgiftet har redan verkat och jag kan inte tänka klart längre, än mindre allvarligt. Spinoza möjligen i Deleuzes tappning men det är knastertorrt
Richard Rorty ( som i sin tur bygger på W James, J Dewey och den senare Wittgenstein)
Nagarjuna (som sägs bygga på den ursprungliga Buddhans högre lära om tomhet och vars nutida agnostiske apostel är Stephen Bathchelor, se länk till höger).
Ett 3e exempel kan vara den antika skeptikerna som jag vet mindre om.
Filosofi i dessa varianter blir en terapi för teoritrötta och inget man vill börja med som ung filosofistudent. Ändå gjorde jag det och vill nu ha en filosofi som tar tänkandet på allvar, inte undfly det. Men motgiftet har redan verkat och jag kan inte tänka klart längre, än mindre allvarligt. Spinoza möjligen i Deleuzes tappning men det är knastertorrt
tisdag 4 mars 2008
Integrationsobservation nr 3
Var på "seminarium" med Almega och Svensk näringliv igår där man skulle tala om integration i företag. Men det blev inte så mycket av det, för föredragshållarna talade förbi varann, visade irrelevant statistik och steget mellan IBMs global team och spärrvakterna i Husby var för långt. Bra ambition men det spretade på tok för mycket. Ibland gör svenska folkrörelser bra mycket bättre möten än företagsvärlden
http://www.svensktnaringsliv.se/kalendarium/article45471.ece
http://www.svensktnaringsliv.se/kalendarium/article45471.ece
Reliker på tur
Näst sist står jag i rad vid buddhistcentret
KARMA DECHEN ÖSEL LING utanför Örebro i somras
i väntan på att se reliker från tibetanska och indiska buddhister,
däribland min favorit Nagarjuna.
integrationsobservation nr 2
Svenskar får ha åsikter om allt utom vara kritiska till invandarpolitiken. Bara debattörer med utländsk bakgrund får kritisera invandrarpolitiken och därmed göra invandrare som anser de ha fel förbannade. Mauricio Rojas, Nyamko Sabuni, Dilsa Demirbag, Gulan Avci och Majcek Zaremba får säga saker som inte svenskar får.
Regeln är att invandrare ska tvätta sin egen byk och svenskar ska låta dem göra det. Problemet är bara att det befäster en uppdelning i folkgrupper, försvårar kommunikation och censurerar tänkande.
Regeln är att invandrare ska tvätta sin egen byk och svenskar ska låta dem göra det. Problemet är bara att det befäster en uppdelning i folkgrupper, försvårar kommunikation och censurerar tänkande.
måndag 3 mars 2008
integrationsobservation nr 1
I DN 080301 kunde man läsa att en svensk-somalier citerades när han stod i en tambur hos en av familjerna i Rinkeby där faderns häktats misstänkt för terrorbrott. Jag vill kommentera hans tankar och samtidigt fråga DN.
1.
Den citerade sade att säkerhetspolisen kan komma in i vilket hem som helst i Sverige och häkta personer utan förvarning.
Kommentar: Ja det är därför vi har Säpo och polisen. De ska kunna häkta misstänkta utan förvarning.
2. Den citerade sade att detta kommer inte drabba reportern för han heter inte Mohammed.
Kommentar: Urbota dumt sagt i vredesmod. Naturligtvis finns starkare häktningsgrunder än förnamn hos Säpo
3. Den citerade sade vidare att Mandela också betecknats som terrorist.
Kommentar: Detta är att ta till helgonlika gestalter för något annat syfte än att diskutera sakfrågan. Mandelas insats är inte jämförbar med hela världens frihetskämpar, terrorister eller aktivister.
Till DN: Varför skriver ni sådant som uppenbarligen ger en bild av svensk-somalier som oinformerade, fördomfulla och frusterade ? Kontentan av att läsa artikeln är att man tror att somalier inte kan tänka klart i utsattasituationer och med de är de lika vilka svenskar som helst. Men man citerar inte svenskar som står förbannad i någons lägenhet och vräker ur sig otidigheter.
Å andra sidan vore det fel att censurera vad någon säger bara för att denne har ett icke-svenskt ursprung. Så resonerar nog DN och många journalister. Problemet är att alla korta korkade inlägg som görs samlas till en bild av hur man tänker i de invandrartäta förorterna och vips har rasismen fått fäste. Ska man då censurera ? Ja ibland ska man, särskilt om de man vill citerade (knappast intervjuade stående i en hall...) är i affekt och reportern inser lätt att det kan tolkas fel
1.
Den citerade sade att säkerhetspolisen kan komma in i vilket hem som helst i Sverige och häkta personer utan förvarning.
Kommentar: Ja det är därför vi har Säpo och polisen. De ska kunna häkta misstänkta utan förvarning.
2. Den citerade sade att detta kommer inte drabba reportern för han heter inte Mohammed.
Kommentar: Urbota dumt sagt i vredesmod. Naturligtvis finns starkare häktningsgrunder än förnamn hos Säpo
3. Den citerade sade vidare att Mandela också betecknats som terrorist.
Kommentar: Detta är att ta till helgonlika gestalter för något annat syfte än att diskutera sakfrågan. Mandelas insats är inte jämförbar med hela världens frihetskämpar, terrorister eller aktivister.
Till DN: Varför skriver ni sådant som uppenbarligen ger en bild av svensk-somalier som oinformerade, fördomfulla och frusterade ? Kontentan av att läsa artikeln är att man tror att somalier inte kan tänka klart i utsattasituationer och med de är de lika vilka svenskar som helst. Men man citerar inte svenskar som står förbannad i någons lägenhet och vräker ur sig otidigheter.
Å andra sidan vore det fel att censurera vad någon säger bara för att denne har ett icke-svenskt ursprung. Så resonerar nog DN och många journalister. Problemet är att alla korta korkade inlägg som görs samlas till en bild av hur man tänker i de invandrartäta förorterna och vips har rasismen fått fäste. Ska man då censurera ? Ja ibland ska man, särskilt om de man vill citerade (knappast intervjuade stående i en hall...) är i affekt och reportern inser lätt att det kan tolkas fel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
