Samtidspessimism

Den senaste månaden har jag ägnat dessa utmärkta böcker som analyserar Sverige och västvärldens kultur- coh samhällsliv i negativa termer:

Förargelseväckande beteende av Bo Rothstein
Politisk korrekthet på svensk, red P Kullbom & P Landin
I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard
Det infantila samhället av Carl Hamilton
Kritik av den negativa uppbygglighetens estetik av F Stjernfelt og S U Thomsen
Feltänkt! av Inger Enkvist

De har alla sina förtjänster och jag kan inte undvika deras skrämmande slutsatser om mitt lands degenerering. Men samma månad och i kalla januari är jag slagen till knäna med alla denna dystra statistik och exempel på en välfärdsstat på villovägar. Var finns vägen ut ? Vem kan ta in allt detta och ändå se framåt ?