Personer som läst filosofi på allvar och gått in för det kan efter några decennier tycka att de kanske borde klara sig utan att filosofera. Men de kan inte låta vanliga mänskor råda en till det utan det ska vara en annan filosof, som i sin tur har byggt en metafilosofi för det syftet. Jag har stött på 2 exempel.
Richard Rorty ( som i sin tur bygger på W James, J Dewey och den senare Wittgenstein)
Nagarjuna (som sägs bygga på den ursprungliga Buddhans högre lära om tomhet och vars nutida agnostiske apostel är Stephen Bathchelor, se länk till höger).
Ett 3e exempel kan vara den antika skeptikerna som jag vet mindre om.
Filosofi i dessa varianter blir en terapi för teoritrötta och inget man vill börja med som ung filosofistudent. Ändå gjorde jag det och vill nu ha en filosofi som tar tänkandet på allvar, inte undfly det. Men motgiftet har redan verkat och jag kan inte tänka klart längre, än mindre allvarligt. Spinoza möjligen i Deleuzes tappning men det är knastertorrt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar