Den senaste månaden har jag ägnat dessa utmärkta böcker som analyserar Sverige och västvärldens kultur- coh samhällsliv i negativa termer:
Förargelseväckande beteende av Bo Rothstein
Politisk korrekthet på svensk, red P Kullbom & P Landin
I trygghetsnarkomanernas land av David Eberhard
Det infantila samhället av Carl Hamilton
Kritik av den negativa uppbygglighetens estetik av F Stjernfelt og S U Thomsen
Feltänkt! av Inger Enkvist
De har alla sina förtjänster och jag kan inte undvika deras skrämmande slutsatser om mitt lands degenerering. Men samma månad och i kalla januari är jag slagen till knäna med alla denna dystra statistik och exempel på en välfärdsstat på villovägar. Var finns vägen ut ? Vem kan ta in allt detta och ändå se framåt ?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ändå rankas Sverige (och Norge) som de bästa länderna att leva i enligt diverse index.
Har vi det för bra?
Huvudproblemet tycks idag vara att skapa jobb.
Ett mindre problem tycks vara att den produktion och konsumtion som leder till ekonomisk tillväxt och som västerlandet har hyllat under tvåhundra år har en ohållbar baksida.
Men tänk om kommande generationer ser detta mindre problem, ständig ekonomisk tillväxt, som huvudproblemet. Och omvärderar mycket av den kunskap som vi nu har och som bygger på fortsatt ekonomisk tillväxt.
Finns det då inte en risk att skola och universitet ånyo blir en expermintverkstad för nya idéer. Istället för en säker reproduktion enligt Inger Enkvists modell.
Skicka en kommentar